Kära läsare,
Så roligt att du vill veta mer om Säg mig, det ska vi såklart ordna. En gång i tiden hade jag en text här som var skriven i tredje person, som om någon annan skrivit den om mig. Men egentligen var det jag, hela tiden. Det blir lätt så, när man jobbar med begränsade resurser som jag gör. Men jag sjunger ofta om vikten av att vara ärlig mot varandra, och för ett tag sedan insåg jag hur dumt det var att jag höll på och låtsades vara någon annan – i mina egna texter, på min egen hemsida. Det är ju inte precis ärligt av mig. Så här kommer en ny text, skriven av mig, om Säg mig och musiken jag släppt hittills. Hoppas du tycker om den, och om du inte hittar vad du söker här så går det bra att mejla mig och fråga det du undrar över.
Stor kram,
Alva Fährlin/Säg mig
–––––––––––––
Säg mig är sånger från hjärtat, om det där du annars inte vågar sätta ord på. Ett ödmjukt försök att säga något om kärlek, längtan, saknad och hopp – det verkar behövas.
Varje verksamhet, vare sig det är ett företag, en ideell organisation eller bara ett litet artisteri som började som en livsnödvändig hobby, kan beskrivas med hjälp av en eller två kärnmeningar. De beskriver vad man vill göra och varför, så att man har något som leder en i det man gör. Det du just läste var Säg migs kärnmeningar, eller åtminstone en variant av dem. Kanske är det ett okonventionellt sätt att börja en biografi på, men jag gillar verkligen just de här två meningarna: de vägleder mig i det jag gör, och när jag tvekar eller tappar farten så sätter de saker i ett större perspektiv och leder mig på rätt bana igen.
Det viktigaste perspektivet är förstås detta: kärnan i det jag gör är att skriva låtar. Låtskrivandet är anledningen till att jag började med det här och också anledningen till att jag har fortsatt. Att spela in är förstås roligt, och att spela live är helt underbart, men båda de sakerna skulle jag nog klara mig utan om jag var tvungen. Låtskrivandet, däremot, det måste ske, och jag insåg att om jag nu ändå måste skriva för att fungera så kan jag ju lika gärna göra mina alster tillgängliga för allmänheten. På så sätt föddes Säg mig: jag skrev redan låtar för att trösta mig själv, så den enda skillnaden mot innan är att om jag tror att en låt jag skrivit kan trösta fler än mig, så spelar jag nu in den och delar med mig av resultatet.
Så till mitt första album, Hud. Det spelades in i Piteå, på Framnäs Folkhögskola. Budgeten var noll kronor, så jag frågade helt enkelt mina vänner om de ville vara med och spela och de ville de. Det är något särskilt med att göra något för första gången, och jag tycker att man hör det så tydligt på Hud. Alla var nybörjare på det här med inspelning, och istället för att försöka få till ett perfekt resultat så ville vi göra något som kändes i kroppen. Det är lite ostämt på sina ställen, men det är gjort med så mycket kärlek och glädje att det inte spelar någon roll. Jag skickade ungefär fem mail för att promota det här albumet, och på något sätt fick jag både en intervju i Hymn och hamnade på PSL:s topplista. Sedan kom covid, och så blev det inga spelningar på två år. Men Hud kommer alltid att vara Säg migs första album, och för det älskar jag det innerligt.
I maj 2024 släpptes Säg migs andra album, Inte nu men snart. Albumet utforskar vuxenblivande, rotlöshet och att tvingas välja mellan frihet och trygghet, och innehåller singlarna Val d'Isère och Lärt dig.
"Om Hud handlade om att våga älska, så handlade
Nu har vi nått nutid, och framtiden är ett oskrivet blad som inte bör inkluderas i en biografi. Men jag vill ändå runda av den här texten på något sätt, och varför inte göra det genom att, i sann låtskrivaranda, knyta an till där vi började?
Människor har i alla tider försökt beskriva vad det är att vara människa, med hjälp av ljud, rörelse, form och berättelser. Det verkar finnas ett djupt rotat behov i oss att förstå vad det egentligen är som pågår, och det behovet stillar vi genom att skapa och konsumera olika sorters konst. Varje stycke konst blir en liten liten bäck, som mynnar ut i den stora flod av kultur som rinner genom tiden. En sådan bäck vill jag att Säg mig ska vara. Nu kan man förstås göra en lång utläggning om hur musik-branschen är uppbyggd, vad som är skillnaden på konst och underhållning och huruvida det spelar någon roll eller inte. Men jag är faktiskt inte så intresserad av det. Jag nöjer mig med att säga att jag skriver låtar om kärlek, längtan, saknad och hopp, för jag tycker mig se att det verkar behövas.
